Nyckelringar till brudparet

När två fina vänner gifter sig måste man ju komma med en fin present.

Jag har ju nyligen fastnat för att stansa i metall och tänkte att en nyckelring med någon fin textrad på vore ju roligt. Och oj vad jag har klurat på vilken text som skulle passa bäst!

Deras namn och vigseldatum var ju givet, särskilt när det visade sig att metallbrickan var tjock nog att stansa på båda sidor. Just den här ovan var provplattan, den blev för repig under stansningen, men med ett visitkort mellan flackjärnet och brickan löste jag det problemet.

En liten fågel viskade att de skulle ha Kalle Moraeus sång "Ro alla skepp iland" under vigseln, och då passade jag på att låna en strof ur den till nyckelringarna. 

"Med din kärlek kan jag ro alla skepp iland"

Nu hoppas jag att AK och Daniel blir påminda om den här fina dagen varje gång de tar fram sina nyckelknippor!

Knock, knock, knock

En vän till mig visade en bild på en nyckelring som hon älskade.

Min första tanke var "en sån kan jag göra!"

Sagt och gjort!

Hon fick den av mig när jag var och hälsade på henne förra veckan.

Fattar man så fattar man.

Fattar man inte så får man fundera vidare, jag ger ingen förklaring.

Syrensaft

Jag snubblade över ett recept på syrensaft och blev nyfiken.

Så jag plockade syrenklasar och satte igång.

Syrenblommor, citron, citronsyra, socker och vatten har stått till sig i kylen i några dygn och idag var det dags att tappa upp. Efter att jag silat av den kom jag på att frysen är ganska full och hållbarheten på saften är ganska kort när den inte är upphettad, så jag hettade upp den och blandade i lite natriumbensoat för att förlänga hållbarheten.

Smakat har jag inte gjort än, men den ser riktigt fin ut.

Får nog bli provsmakning imorrn! Jag har höga förväntningar.

Kelly

Jag behövde revansch på kjolfronten efter min totokjol som jag egentligen sydde till mig själv, men som helt enkelt var fel modell för mig. 

När jag hittade det här grå jeanstyget tänkte jag att det skulle passa perfekt till en kjol jag velat sy länge, nämligen Megan Nielsens Kelly. Mönstret hade jag redan så när tyget väl var införskaffat var det bara att börja sy.

Ni får ursäkta att den är lite skrynklig, men jag har använt den flitigt sen den blev klar för några dagar sen och nu fick jag väldigt bråttom att fota den.

Min provdocka är smalare i midjan än vad jag är så hon fyller inte riktigt ut kjolen ordentligt, men på mig sitter den riktigt bra. Jag har inte förändrat någonting utan sytt storlek S rakt av. Det är så otroligt sällan en kjol passar mig utan att jag måste ta in här, lägga ut där... det är ganska tröttsamt så jag var faktiskt otroligt nöjd och glad när det visade sig att den här sitter precis som den ska utan att jag behövde ta in eller lägga ut en endaste centimeter någonstans!

Tyvärr ser man inte fickorna på den här bilden, men den har underbara fickor, precis som alla de bästa kjolarna. 

Det här mönstret är otroligt lätt att sy. Mönstret består i princip av rektangulära tygstycken som formas med veck. Hur enkelt som helst. Faktiskt så enkelt att man i princip skulle kunna rita ett eget mönster utan större problem. Men om man inte känner för att göra jobbet själv så är det här mönstret perfekt. Nu när jag vet att storlek S sitter perfekt på mig så kommer jag nästan garanterat att sy fler kjolar efter det här mönstret.

Toto

För ganska länge sen köpte jag tyg och ritade av mönstret till den här kjolen. Det kommer ifrån boken "Sy! Från hood till skjortklänning" av Jenny Hellström, och det var nea som hade bok och tipsade om mönstret. Här om dagen blev det tillslut av att jag faktiskt började sy.

Jag har flyttat vecken från mitt fram till sidorna, precis bredvid fickorna. Har läst att andra gjort så och fått en bättre passform. Funkade tydligen inte för mig, men det blev fint i alla fall.

En annan sak jag gjorde var att ta in kjolen rejält i midjan. Det mesta genom att helt enkelt göra vecken större, men även ta in lite i sidsömmarna.

Resultatet blev en fin kjol som inte alls passar på mig. Och tänk vad besviken jag var på att den verkligen inte satt bra på mig trots att jag lagt en massa extra tid på att få den att passa. Jag satte den på fröken provdocka och funderade på vad jag skulle göra med min lyckade men ändå så misslyckade kjol. Sen tog jag med den till syjuntan, och gav bort till nea!

Såhär sitter den på nea. 

Jag tog inga bilder på hur den sitter på mig, men den stod ut som en påse mitt fram, väldigt osmickrande!

Fickor har den också, det är ju alltid ett plus på en kjol.

Här visar nea upp slitsen bak, och även sin rumpa. 

Oj oj oj vad gott vi skrattade åt den här bilden!

Nu återstår bara problemet att jag faktiskt köpte ett tyg till som var tänkt till det här mönstret... nu måste jag helt enkelt hitta på något annat att använda det till *hmmm*

Genomskinligt till ogenomskinligt

Förra veckan hittade jag dessa shorts på rea.

Min första tanke var: de sitter ju bra, men vita lite väl genomskinliga?!? Man kan ju praktiskt tagen läsa tvättråden genom tyget när man har dem på! Ingen bra idé...

En sekund senare kom jag på att jag kan färga dem. Så jag köpte dem.

Väl hemma kom jag på att sömmarna och det synliga blixtlåset nog inte skulle ta färg.

Jag hade både rätt och fel...

Allt blev svart utom blixtlåset och sömmarna på EN av hällorna.

Tycker väl fortfarande att det är konstigt att shortsen är sydda i bomullstråd utom just de två små små sömmarna till en av hällorna som uppenbarligen är polyestertråd. Men det kan ju vara en kul designdetalj nu.

Blixtlåset blev ju lite grått, och egentligen tycker jag väl inte att det är så väldigt snyggt, men det får funka. Jag är som sagt inte förvånad att det inte blev svart.

Nu är de dessutom 100% ogenomskinliga, vilket jag ju var ute efter till att börja med.

Den lilla vinröda

Här om dan tänkte jag att det nog var dags för ett nytt syprojekt, så jag plockade fram see & sew 5871 som jag haft liggande länge. Någon gång i höstas ritade jag av mönstret och köpte tyg, men sen kom jag inte längre av någon anledning. Så kan man ju inte ha det!

Jag sydde version B.

Såhär i efterhand kan jag säga att jag nog borde ha sytt den en storlek större, den sitter inte alls lika ledigt på mig som på mönsterbilden.

Livet är fodrat (jag använde samma tyg som foder då jag inte orkat leta efter ett stretchfoder i samma nyans) så blir den ganska tjock upptill. I halsringningen har jag inte riktigt fått tyget att ligga slätt, och det hjälper inte hur mycket jag pressar. Men på den här modellen gör det kanske inte så mycket att det blir extra veck lite här och var. 

Jag bråkade mycket med min maskin och tvillingnål när jag skulle fålla klänningen. Hur jag än gjorde gick jag inte till trådspänningen så tyvärr är fållen ganska ful. Jag tar tacksamt emot tips om hur man får till en snygg söm med tvillingnål!

Om jag bestämmer mig för att använda mönstret igen så ska jag absolut sy en storlek större, kanske två för kjolen. Den här versionen är också lite kort i midjan så beroende på hur mycket längd som läggs till på livet för en större storlek så kanske jag skulle lägga till ytterligare någon cm.