onsdag 23 juli 2014

Lila med prickar

När man ska på bröllop behöver man ju inte bara komma på en bra bröllopsgåva, men behöver ju något fint att ta på sig också.

Vad gör man då?
Jo, man syr en klänning (såklart!)

Min version av Butterick 5603, version C
Av någon anledning är jag tydligen svag för lila. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men det är bara att konstatera. Att jag är svag för prickigt är ingen hemlighet.
 Det här är min tredje lila klänning...med prickar (men de andra två är ljuslila med vita prickar). 

Tyget hittade jag på stoff och stil, och det var faktiskt det enda jag hittade som jag gillade som jag trodde skulle passa till just den här modellen. Inte särskilt somrigt, och varmt som attan (lite instängt)  och så var det helt omöjligt att stryka ordentligt...men vill man vara fin, ja då får man helt enkelt ta det man hittar.

Såhär ser den ut i ryggen
I princip har jag sytt livet i storlek 8 och kjolen i storlek 12, men jag fick lägga lite lite extra rörelsemån i livet för att den skulle sitta lite bekvämare. Det dolda blixtlåset i sidan är hemskt svårt att dra upp när klänningen är på. Det är rent ut sagt skitmånga lager tyg i midjesömmen, och trots att jag pressat några av dem ner mot kjolen (helt emot alla mönsterinstruktioner) är det jävligt knöligt just där och dolda blixtlås gillar inte sånt. Bara en anledning till att jag inte gillar dessa blixtlås (en annan är att de är krångliga att sy, även med rätt pressarfot). Enligt mönstret skulle det vara ett "vanligt" blixtlås, men det fanns inget i rätt nyans. Ibland får man ta den krångliga lösningen för att det ska bli snyggt. 

Jag sydde fast horsehair braid (tagelfläta) i fållen, och sen fållade jag för hand. Det är andra gången jag använder det, första gången var till brudklänningen.

Jag kan konstatera: trots att den inte är så välpressad och midjesömmen är lite väl tjock och otymplig så är jag rätt nöjd med den färdiga klänningen.

söndag 13 juli 2014

Nyckelringar till brudparet

När två fina vänner gifter sig måste man ju komma med en fin present.

Jag har ju nyligen fastnat för att stansa i metall och tänkte att en nyckelring med någon fin textrad på vore ju roligt. Och oj vad jag har klurat på vilken text som skulle passa bäst!


Deras namn och vigseldatum var ju givet, särskilt när det visade sig att metallbrickan var tjock nog att stansa på båda sidor. Just den här ovan var provplattan, den blev för repig under stansningen, men med ett visitkort mellan flackjärnet och brickan löste jag det problemet.


En liten fågel viskade att de skulle ha Kalle Moraeus sång "Ro alla skepp iland" under vigseln, och då passade jag på att låna en strof ur den till nyckelringarna. 

"Med din kärlek kan jag ro alla skepp iland"

Nu hoppas jag att AK och Daniel blir påminda om den här fina dagen varje gång de tar fram sina nyckelknippor!