onsdag 23 juli 2014

Lila med prickar

När man ska på bröllop behöver man ju inte bara komma på en bra bröllopsgåva, men behöver ju något fint att ta på sig också.

Vad gör man då?
Jo, man syr en klänning (såklart!)

Min version av Butterick 5603, version C
Av någon anledning är jag tydligen svag för lila. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men det är bara att konstatera. Att jag är svag för prickigt är ingen hemlighet.
 Det här är min tredje lila klänning...med prickar (men de andra två är ljuslila med vita prickar). 

Tyget hittade jag på stoff och stil, och det var faktiskt det enda jag hittade som jag gillade som jag trodde skulle passa till just den här modellen. Inte särskilt somrigt, och varmt som attan (lite instängt)  och så var det helt omöjligt att stryka ordentligt...men vill man vara fin, ja då får man helt enkelt ta det man hittar.

Såhär ser den ut i ryggen
I princip har jag sytt livet i storlek 8 och kjolen i storlek 12, men jag fick lägga lite lite extra rörelsemån i livet för att den skulle sitta lite bekvämare. Det dolda blixtlåset i sidan är hemskt svårt att dra upp när klänningen är på. Det är rent ut sagt skitmånga lager tyg i midjesömmen, och trots att jag pressat några av dem ner mot kjolen (helt emot alla mönsterinstruktioner) är det jävligt knöligt just där och dolda blixtlås gillar inte sånt. Bara en anledning till att jag inte gillar dessa blixtlås (en annan är att de är krångliga att sy, även med rätt pressarfot). Enligt mönstret skulle det vara ett "vanligt" blixtlås, men det fanns inget i rätt nyans. Ibland får man ta den krångliga lösningen för att det ska bli snyggt. 

Jag sydde fast horsehair braid (tagelfläta) i fållen, och sen fållade jag för hand. Det är andra gången jag använder det, första gången var till brudklänningen.

Jag kan konstatera: trots att den inte är så välpressad och midjesömmen är lite väl tjock och otymplig så är jag rätt nöjd med den färdiga klänningen.

söndag 13 juli 2014

Nyckelringar till brudparet

När två fina vänner gifter sig måste man ju komma med en fin present.

Jag har ju nyligen fastnat för att stansa i metall och tänkte att en nyckelring med någon fin textrad på vore ju roligt. Och oj vad jag har klurat på vilken text som skulle passa bäst!


Deras namn och vigseldatum var ju givet, särskilt när det visade sig att metallbrickan var tjock nog att stansa på båda sidor. Just den här ovan var provplattan, den blev för repig under stansningen, men med ett visitkort mellan flackjärnet och brickan löste jag det problemet.


En liten fågel viskade att de skulle ha Kalle Moraeus sång "Ro alla skepp iland" under vigseln, och då passade jag på att låna en strof ur den till nyckelringarna. 

"Med din kärlek kan jag ro alla skepp iland"

Nu hoppas jag att AK och Daniel blir påminda om den här fina dagen varje gång de tar fram sina nyckelknippor!

måndag 23 juni 2014

Knock, knock, knock

En vän till mig visade en bild på en nyckelring som hon älskade.
Min första tanke var "en sån kan jag göra!"
Sagt och gjort!


Hon fick den av mig när jag var och hälsade på henne förra veckan.

Fattar man så fattar man.
Fattar man inte så får man fundera vidare, jag ger ingen förklaring.

måndag 9 juni 2014

Syrensaft

Jag snubblade över ett recept på syrensaft och blev nyfiken.
Så jag plockade syrenklasar och satte igång.


Syrenblommor, citron, citronsyra, socker och vatten har stått till sig i kylen i några dygn och idag var det dags att tappa upp. Efter att jag silat av den kom jag på att frysen är ganska full och hållbarheten på saften är ganska kort när den inte är upphettad, så jag hettade upp den och blandade i lite natriumbensoat för att förlänga hållbarheten.

Smakat har jag inte gjort än, men den ser riktigt fin ut.
Får nog bli provsmakning imorrn! Jag har höga förväntningar.

måndag 19 maj 2014

Kelly

Jag behövde revansch på kjolfronten efter min totokjol som jag egentligen sydde till mig själv, men som helt enkelt var fel modell för mig. 

När jag hittade det här grå jeanstyget tänkte jag att det skulle passa perfekt till en kjol jag velat sy länge, nämligen Megan Nielsens Kelly. Mönstret hade jag redan så när tyget väl var införskaffat var det bara att börja sy.

Ni får ursäkta att den är lite skrynklig, men jag har använt den flitigt sen den blev klar för några dagar sen och nu fick jag väldigt bråttom att fota den.


Min provdocka är smalare i midjan än vad jag är så hon fyller inte riktigt ut kjolen ordentligt, men på mig sitter den riktigt bra. Jag har inte förändrat någonting utan sytt storlek S rakt av. Det är så otroligt sällan en kjol passar mig utan att jag måste ta in här, lägga ut där... det är ganska tröttsamt så jag var faktiskt otroligt nöjd och glad när det visade sig att den här sitter precis som den ska utan att jag behövde ta in eller lägga ut en endaste centimeter någonstans!

Tyvärr ser man inte fickorna på den här bilden, men den har underbara fickor, precis som alla de bästa kjolarna. 


Det här mönstret är otroligt lätt att sy. Mönstret består i princip av rektangulära tygstycken som formas med veck. Hur enkelt som helst. Faktiskt så enkelt att man i princip skulle kunna rita ett eget mönster utan större problem. Men om man inte känner för att göra jobbet själv så är det här mönstret perfekt. Nu när jag vet att storlek S sitter perfekt på mig så kommer jag nästan garanterat att sy fler kjolar efter det här mönstret.

fredag 9 maj 2014

Toto

För ganska länge sen köpte jag tyg och ritade av mönstret till den här kjolen. Det kommer ifrån boken "Sy! Från hood till skjortklänning" av Jenny Hellström, och det var nea som hade bok och tipsade om mönstret. Här om dagen blev det tillslut av att jag faktiskt började sy.

Jag har flyttat vecken från mitt fram till sidorna, precis bredvid fickorna. Har läst att andra gjort så och fått en bättre passform. Funkade tydligen inte för mig, men det blev fint i alla fall.
En annan sak jag gjorde var att ta in kjolen rejält i midjan. Det mesta genom att helt enkelt göra vecken större, men även ta in lite i sidsömmarna.

Resultatet blev en fin kjol som inte alls passar på mig. Och tänk vad besviken jag var på att den verkligen inte satt bra på mig trots att jag lagt en massa extra tid på att få den att passa. Jag satte den på fröken provdocka och funderade på vad jag skulle göra med min lyckade men ändå så misslyckade kjol. Sen tog jag med den till syjuntan, och gav bort till nea!


Såhär sitter den på nea. 
Jag tog inga bilder på hur den sitter på mig, men den stod ut som en påse mitt fram, väldigt osmickrande!


Fickor har den också, det är ju alltid ett plus på en kjol.


Här visar nea upp slitsen bak, och även sin rumpa. 
Oj oj oj vad gott vi skrattade åt den här bilden!

Nu återstår bara problemet att jag faktiskt köpte ett tyg till som var tänkt till det här mönstret... nu måste jag helt enkelt hitta på något annat att använda det till *hmmm*

söndag 4 maj 2014

Genomskinligt till ogenomskinligt

Förra veckan hittade jag dessa shorts på rea.

Min första tanke var: de sitter ju bra, men vita lite väl genomskinliga?!? Man kan ju praktiskt tagen läsa tvättråden genom tyget när man har dem på! Ingen bra idé...


En sekund senare kom jag på att jag kan färga dem. Så jag köpte dem.
Väl hemma kom jag på att sömmarna och det synliga blixtlåset nog inte skulle ta färg.

Jag hade både rätt och fel...


Allt blev svart utom blixtlåset och sömmarna på EN av hällorna.

Tycker väl fortfarande att det är konstigt att shortsen är sydda i bomullstråd utom just de två små små sömmarna till en av hällorna som uppenbarligen är polyestertråd. Men det kan ju vara en kul designdetalj nu.

Blixtlåset blev ju lite grått, och egentligen tycker jag väl inte att det är så väldigt snyggt, men det får funka. Jag är som sagt inte förvånad att det inte blev svart.

Nu är de dessutom 100% ogenomskinliga, vilket jag ju var ute efter till att börja med.