En röd Lonsdale

Har jag sagt att jag är klänningsberoende?

Och att jag helst av allt syr klänningar?

Här är i alla fall den senaste:

Det här är sewaholics Lonsdale mönster.

Jag har sett så många fantastiska versioner av den här klänningen och länge velat sy en själv.

Nu när det väl blev av blev jag ändå inte riktigt nöjd med resultatet. Till viss del handlar det om tygvalet. Men jag tänker nog sy en till så småningom, då i ett tyg med bättre fall, men då ska jag också göra den en storlek mindre så jag slipper ta in den så mycket upptill. Många mönster brukar vara väl stora i storlekarna så jag får sy en storlek mindre än måttabellen visar, men jag har inte haft det problemet med sweaholics mönster tidigare. Men nu vet jag ju att så är fallet med just det här mönstret.

Ryggen tycker jag är fin med axelbanden som knyts i en rosett. En lite oväntad och fin detalj.

Fickorna är en annan detalj jag älskar!

 

Blixtlåset sydde jag för hand. Det är mitt nya favoritsätt att sy i ett blixtlås.

Det är lätt att justera tyget vartefter man syr så allt hamnar där det ska, det blir oftast slätare och snyggare än när man syr på maskin och stygnen blir nästan osynliga om tråden verkligen har samma nyans som tyget. Så många gånger som jag har sprättat och sytt om blixtlås när det blivit fult på första (och andra) försöket. Då går det faktiskt ganska fort att sy för hand istället.

Även fållen sydde jag för hand. 

Den är jag inte heller helt nöjd med för den ligger inte helt slätt vilket till stor del beror på ripsbandet. Får kanske sy om den och ta bort bandet? Det får jag fundera på.

Jag har försökt att göra den här klänningen fin på insidan också. Eftersom kjolen inte är fodrad har jag använt franska sömmar i sidorna och till fickorna. Sömmen mitt fram på kjolen ser ni ovan, där har jag vikt in kanten och sen sytt en raksöm hela vägen ner för att undvika att det fransar sig. Mitt bak har jag bara sicksackat för att inte få extra tjocka lager precis vid blixtlåset.