Egna jeans!

I flera år har jag tänkt att jag borde sy ett par jeans, men jag har inte riktigt vågat ge mig på det. Byxor över lag kan ju vara sjukt svåra att få till så de både passar och är snygga. Och ett par jeans som SER hemmasydda ut?!? Nej tack!

Men nu har jag faktiskt sytt mig ett par jeans. Som passar. Som inte alls ser hemmasydda ut.

Jag är sjukt nöjd.

Mönstret är Closet case files Ginger jeans.

Trots att jag gick efter plaggets färdiga mått snarare än storleksangivelserna i förhållande till mina mått blev byxorna inledningsvis galet stora i midjan och i benen. Jag har sagt det förut och säger det igen: det är ALLTID såhär med nederdelar! Jag förstår inte varför, men så är det.

Som tur är tråcklade jag ihop större delen av byxorna först, provade dem och kunde ta in dem utan att behöva sprätta en massa stickningar eller så.

Jag har verkligen gått all in med parallella stickningar i kontrasterande tråd, riktigt jeansknapp och nitar. Dels för att jag verkligen ville testa allt när jag ändå höll på, men också för att det verkligen hjälper till att få jeansen att inte se ut som något man slängde ihop i all hast hemma. 

Tyget hittade jag i stuvlådan i tygaffären för en billig peng. Det återstår att se hur väl de håller formen i längden men hittills har de inte töjt sig så särskilt mycket trots att jag haft dem på mig två hela dagar. Både nitar och jeansknapp har jag köpt på eBay, det verkar faktiskt nästan omöjligt att få tag på bra sådana i Sverige. Prym har kit man kan köpa, men när jag gjort lite research verkar det som folk varit väldigt besvikna på kvaliteten så jag ville inte chansa. Nu har jag knappar så det räcker till och blir över och nitar till ett antal byxor till och inte blev det så överdrivet dyrt heller. Ibland är det verkligen värt att beställa från utlandet och vänta på leverans.

Jag är helt galet nöjd med dessa jeans. Självklart är inte allt perfekt, men det handlar främst om saker som bara jag själv skulle lägga märke till (eller sådant som bara syns på insidan), men för att vara de första jeansen jag någonsin sytt måste jag säga att de blev jävligt bra. 

Nästa gång jag syr jeans ska jag försöka hitta ett bättre tyg (ny utmaning!) och så ska jag sy en dekorativ stickning på bakfickorna (tror jag iaf). 

Ja, nog är det vara värt att sy egna jeans när de kan bli såhär bra!

Ett nödvändigt ont

Det här året har inletts med två projekt som egentligen inte är så roliga. För helt ärligt, det är alltid roligare att sy kläder än gardiner, och det är roligare att sy nya kläder än att lägga upp ett par byxor eller laga ett gammalt plagg. 

I mellandagarna trotsade jag folkmassorna och gav mig på jakt efter ett par jeans i reahetsen. Och visst hittade jag ett par. De passade perfekt överallt...utom på längden. Det här är ju ganska vanligt förekommande när man är kort, särskilt när det är rea och andra hunnit före till de lite kortare byxorna.

Visst, jag är riktigt nöjd och glad åt att över huvud taget ha hittat ett par jeans som passar utan att det är ett stort glapp i ryggen. För det problemet har väl många tjejer? Passar byxorna över höfter och rumpa är det ett stort glapp i ryggen. På minst två år har jag inte köpt några nya byxor av denna anledning och nu blev det såklart akut när båda favoritparen blivit lite väl nötta på sina ställen.

Det tar ju inte mer än några minuter att lägga upp ett par byxor när man väl tar tag i det. Prova, vika, mäta, markera, klippa, vika, pressa, sy. Ändå tog det 16 dagar innan jag ens tog upp byxorna ur påsen. 16 dagar för att klippa bort de 8cm som var över.

Men nu har jag ett nytt par perfekta jeans som är alldeles lagom långa, och om man räknar bort de 16 dagar byxorna låg orörda i påsen här hemma så gick det riktigt fort att lägga upp dem.