Sen jag sydde min Freya-topp har det kliat i syfingrarna,
men det här att ha tid över är en lyxvara när man både jobbar och pluggar.
Men, då kan man ju göra enklaste enkla och sy en sjal!
Hittade tygstuven på Ohlssons tyger för ett par år sen och den var alltid tänkt att bli en sjal,
men varför sy en sådan när det finns roligare projekt att sätta nålen i?
Men nu fick det bli av, och det var faktiskt några plus med att sy just denna:
1. Stashbusting! Det är ju mitt fokus 2019. So far so good!
2. Tyget har legat länge, trots att jag vetat vad jag vill sy av det
3. Att det var ett snabbsytt projekt
4. Att faktiskt bara få sy. Detta ska aldrig underskattas.
(5. Det är inte varje dag man lyckas få till något som är BÅDE prickigt och randigt. Extra plus på det)
Fick också tillfälle att använda min fållvikare.
Vi har ett inte helt okomplicerat förhållande hen och jag, men nu gick det ändå bättre än tidigare.
Problemet är att tyget tenderar hoppa ur så det inte viker sig som det ska,
eller att alltihop drar sig för att den matar ojämnt.
Nu var det mest matandet som blev skevt,
men med tanke på att tyget är galet glatt och omöjligt att stryka fick det bli såhär.
Att mönstret är galet hjälper ju till att dölja alla skavanker i sömnaden.
Får lägga upp en bättre bild på helheten vid tillfälle, men kan nämna att det är en helt vanlig rektangel, inget krångligare än så!
För tillfället är jag bara nöjd med att ha sytt OCH bloggat - på samma kväll!
(Sa jag något om tidsbrist?!?)
