Det har ju varit inne med vida byxor ett tag. Jag har varit skeptisk, tänkt att de nog inte passar på mig och inte heller hittat några som sitter tillräckligt bra för att det skulle vara värt att lägga pengar på att köpa dem.
Nu kom Megan Nielsen ut med ett mönster på ett par vida byxor och jag tänkte att det nog var dags att sy mig ett par.
Sagt och gjort.
Här är mina Flint pants
Jag köpte pdf mönstret, tejpade ihop och klippte ut storlek S.
Hittade ett grovt linnetyg i gömmorna som visserligen är lite för grovt och stelt, men som jag ändå tänkte jag kunde använda att testa passformen.
Storleken passar ganska bra. Skulle bak i midjan kunna nypa bort lite extra tyg som veckar sig (verkar vara ett återkommande "problem" med MN mönster) och så skulle jag kunna öka omfånget lite över höfterna där det stramar en aning nu.
Vänster ficka är något av en halv ficka eftersom det är här öppningen är för att kunna ta på och av byxorna. Ganska finurlig lösning, men det gör ju också att man tappar lite användning för fickan. Här valde jag knäppning med två knappar, det finns också mönsterdelar för knytband men jag tycker att knappar är väldigt fint.
Det jag har svårast för är att byxorna är pösiga framtill. Tycker jag ser väldigt vid ut. Till viss del kan man nog skylla på tyget och på att de stramar över höfterna, men oavsett skulle nog vecken puta lite på mig. Jag tänker att om jag hittar ett annat tyg som skulle passa bättre för den här modellen kommer jag ta bort vecken.
Det här skulle kunna vara det perfekta mönstret för någon som aldrig sytt byxor tidigare, för de är väldigt lättsydda. Jag har sytt några andra mönster av Megan Nielsen tidigare och instruktionerna är lätta att följa, även om jag själv hade valt andra tillvägagångssätt ibland. På hennes blogg finns en tutorial för dessa byxor som nog avslutas senare den här veckan, det är också ett tips om man är osäker på något steg i processen.
Byxorna är sköna, men än är det lite kallt i vinden för dem. Jag ska verkligen försöka använda dem när graderna krupit uppåt lite till, men jag har tyvärr svårt att se att just de här kommer bli storfavoriter. Egentligen hade jag velat ha dem svarta, men jag försökte färga dem och de gick från rödlila till den här mer plommonfärgade nyansen. Och som jag skrev tidigare så hade jag egentligen mest tänkt mig det här paret som en test av mönstret eftersom jag visste att tyget egentligen är lite för grovt och stelt. Men om det är något jag vet gällande linne är det att ju mer man använder det desto mjukare blir det. Kanske blir detta stela gardintyg också mjukt och följsamt med envist användande.
