Renfrew top...typ

Det här är andra gången jag använder mönstret till Sewaholics Renfrew top.

Men den här gången förenklade jag modellen lite.

Istället för att sy fast det dubbelvikta tygbandet nertill fållade jag bara som vanligt. Samma med ärmarna. Men det innebar ju såklart att jag var tvungen att förlänga mönstret, för jag ville ju inte att den skulle bli kortare. Nej, tröjor och toppar får minsann gå ner en bit över rumpan. Med dessa ändringar ser det ju faktiskt ut som vilken top som helst, men det var ju lite så jag ville ha det.

En klänning till

Jag tröttnar ju aldrig på klänningar...

Den här sydde jag förra sommaren till min systers bröllop.

Mönstret har jag ritat själv.

Provklänningen är bloggad här.

Kjolen är lite vidare på den här, men nog skulle den sitta bättre om jag tog in den i midjan.

En väska full med solsken

Finns "den perfekta väskan"?

Jag har länge (i säkert 8 år) haft en underbar svart väska som är sådär lagom stor med lagom många fickor att stoppa lite smått och gott i. Men vilken väska håller för evigt? Redan för några år sen fick jag börja sy ihop små hål här och var, och sen dess har jag varit på jakt efter en ny väska. Alltså en ny väska som är precis lagom på alla sätt och vis... hittills har jag inte hittat nån. Alltså fick jag plocka fram symaskinen. Och måttbandet. Och tyg. Och öljetter. Och blixtlås... osv.

Resultatet blev den här solskensväskan (som naturligtvis matchar det här laptopfodralet).

Nu har jag testat väskan under mitt Köpenhamnsbesök, och den duger bra. Jag har väl bara tre saker att klaga på: 1. D-ringarna som håller fast axelbandet är inte ihopklämda ordentligt så på ena sidan vill bandet glida ur. Det ska snarast åtgärdas! 2. Axelbandet är lite för tunt i förhållande till spännet som reglerar längden på bandet. Det har en tendens att glida lite för lätt, typ varje gång man hänger på sig väskan. Jag måste klura lite på detta. 3. O-ringen är för liten. Det är lite pilligt att stänga väskan. Men om jag byter O-ringen mot en D-ring bör problemet vara löst.

Annars ångrar jag mest att jag inte fotat väskan ordentligt efter att den blev klar, men innan jag drog på semester. För nu har jag givetvis lyckats smutsa ner den...typiskt!

min första klänning

Det här är den första klänningen jag sydde.

Hade den första gången på en kompis bröllop 

och nu undrar jag varför jag inte använder den oftare.

Mönstret är retro butterick 5209

Och ryggen är ju fantastisk!

Självklart är den prickig (syns om man klickar på bilderna)

Bombshell dress

Lillasyster gifte sig i mitten av juni, och jag tog givetvis chansen att sy en klänning för detta ändamål. 

Jag har länge velat sy en sån här klänning. Sagt och gjort. Eller?

Jag höll på att ge upp när jag höll på med provversionen a den enkla anledningen att det är HELT OMÖJLIGT att justera bystkupor på sig själv. Tur jag har nea! Hon kom förbi som räddaren i nöden och löste problemet. 

När jag väl kom igång med den riktiga klänningen var det ju bara fyra dagar kvar till bröllopet...och det var mycket som skulle sys för hand. T.ex att sy fast vadderingen i bystkupan

Allt detta jobb som aldrig någonsin kommer synas.

Här är i alla fall slutresultatet.

Skrynklig och härlig

Tyget hittade jag för 39kr metern på Ohlssons i Stockholm.

Ibland har man bra tur.

Fodret är Ikeas "ditte" - billigt det med.

Korsettfjädrar av stål (ja, ingen plast här inte) och vadderingen till bystkuporna vad det som egentligen kostade pengar. Men nu sitter den ju som en smäck också.

Jag har även satt ett ripsband i midjan (fastsytt i fodret på tre ställen) som knäpps med två hakar. Det gör att klänningen sitter där den ska.

Det här är helt klart mitt mest avancerade projekt någonsin. Men det gick ju vägen, eller vad tycker du?