Hollyburn

Mitt senaste syprojekt var en kjol. Mönstret heter Hollyburn.

Kjolen är sydd i svart twill inköpt på Stoff & Stil

Jag sydde den för en månad sen, men det är först nu jag haft tid att fota.

Det är den perfekta jobbkjolen - Stora fickor som sväljer allt jag måste släpa på, bekväm längd och så gillar jag ju knapp-detaljen i midjan. En del saker ska man faktiskt ha bara för att det är snyggt. Den passar dessutom väldigt bra ihop med min svarta kavaj. Att den blivit flitigt använd den senaste månaden kanske inte är så svårt att räkna ut. Första dagen fick jag även höra att den var riktigt snygg, och då var jag såklart snabb att tacka och nämna att jag sytt den själv (för visst ska man ta åt sig äran när någon gillar det man gjort!)

Sassy Librarian Blouse

Årets första plagg blev en blus. Min första blus.

Jag älskar tyget, kragen och knapparna. 

Passformen är jag däremot inte nöjd med, men jag får ju lite skylla mig själv eftersom jag inte sydde något provplagg först utan gav mig rakt på att klippa i det fina tyget. 

Mönstret heter "Sassy Librarian Blouse" man kan köpa videokursen på craftsy.

Några justeringar har jag gjort. Eftersom det mina kroppsmått inte håller sig inom en och samma storlek så var jag som vanligt tvungen att rita om mönstret lite för att ens ha en möjlighet att få ett passande plagg i slutändan. Jag började med storlek 4 upptill och från midjan ner drog jag om kurvan tills jag nådde storlek 16. Axlarna hade nog mått bra av en aning mer utrymme och ärmhålen borde varit lite större och trots att bystmåttet stämde EXAKT med måttabellens storkel 4 blev blusen alldeles för stor där. Eller snarare för stor precis bredvid bysten. Vid midjan hade jag absolut kunnat sy en storlek mindre medan blusen är alldeles lagom stor nertill.

På framsidan har jag gjort vecken 1dm längre än mönstret anger för att forma midjan lite mer och för att blusen inte skulle bli så extremt pösig över bysten. Det hjälpte en aning.

I ryggen har jag inte gjort några ändringar.

Förutom passformen är det två saker jag inte är nöjd med: knapphålen och ärmarna.

Men det är inget jag tänker visa detaljbilder på eller säga något mer om.

Ett nödvändigt ont

Det här året har inletts med två projekt som egentligen inte är så roliga. För helt ärligt, det är alltid roligare att sy kläder än gardiner, och det är roligare att sy nya kläder än att lägga upp ett par byxor eller laga ett gammalt plagg. 

I mellandagarna trotsade jag folkmassorna och gav mig på jakt efter ett par jeans i reahetsen. Och visst hittade jag ett par. De passade perfekt överallt...utom på längden. Det här är ju ganska vanligt förekommande när man är kort, särskilt när det är rea och andra hunnit före till de lite kortare byxorna.

Visst, jag är riktigt nöjd och glad åt att över huvud taget ha hittat ett par jeans som passar utan att det är ett stort glapp i ryggen. För det problemet har väl många tjejer? Passar byxorna över höfter och rumpa är det ett stort glapp i ryggen. På minst två år har jag inte köpt några nya byxor av denna anledning och nu blev det såklart akut när båda favoritparen blivit lite väl nötta på sina ställen.

Det tar ju inte mer än några minuter att lägga upp ett par byxor när man väl tar tag i det. Prova, vika, mäta, markera, klippa, vika, pressa, sy. Ändå tog det 16 dagar innan jag ens tog upp byxorna ur påsen. 16 dagar för att klippa bort de 8cm som var över.

Men nu har jag ett nytt par perfekta jeans som är alldeles lagom långa, och om man räknar bort de 16 dagar byxorna låg orörda i påsen här hemma så gick det riktigt fort att lägga upp dem.

Årets första projekt

Årets första projekt blev gardiner till jobbet.

Tyget har jag haft liggande i två månader, förtvättat och allt! Ibland är det allt bra svårt att ta sig i kragen och bara göra. Det finns ju alltid annat som lockar mer.

Tre stycken likadana

Såhär såg det ut precis när jag hängt upp dem, för att se hur de passade.
Sen dess har jag sett till att få ur vecken och sprayat med flamskyddsmedel innan de fick komma upp igen.

Grön nyårsklänning

Det kliade i syfingrarna efter att ge mig på ett nytt klänningsprojekt.

När jag hittade det här mönstret kände jag att det skulle vara perfekt.

Mönstret finns att ladda ner gratis här.
Tyget är buteljgrön viscososejersey från Stoff & Stil.

Jag ville egentligen ha den i svart, men kunde inte hitta något tyg jag gillade. I stuvhögen rotade jag fram det här gröna som är en viscosejersey. Det var hela två meter, precis vad jag behövde så jag slog till trots att jag inte var helt säker på att det var ett bra tyg. 

Det var precis att jag fick plats med mönsterdelarna på tyget, jag fick pussla en stund innan jag fick till det. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag borde gjort överdelen en storlek mindre, för den är inte lika figurnära som jag hade önskat. Varför är det alltid så att storleken blir fel när jag går efter måttabellen i ett mönster? Jag har konstaterat det tidigare och det stämmer här också, om jag väljer en storlek mindre än måttabellen visar blir det bra. I det här fallet blev kjolen bra (trots att jag enligt måtten borde legat två storlekar över).

Klänningen var ganska lättsydd, men instruktionerna var inte fullt så tydliga som jag hade önskat. 

För att vara min första klänning i stretch är jag helnöjd! Det känns faktiskt som jag och min symaskin börjar komma lite bättre överens med stretchiga material. Att jag inte behövde sprätta en enda söm känns ju fantastiskt, särskilt eftersom det är ett helvete att sprätta upp en elastisk söm. Kanske har jag lärt mig att ta det lugnt istället för att stressa för att bli klar? Det tog en hel dag att färdigställa denna, men då har jag ju skrivit ut mönstret, tejpat, klippt och allt sånt också.

Ikväll ska jag ha klänningen på mig under nyårsfirandet, tror den blir perfekt för det.

GOTT NYTT ÅR!

Pepparkakshus

I år skulle jag ha ett pepparkakshus, så var det bara. Delarna låg färdiga i flera dagar innan jag fick tid att faktiskt sätta ihop det. Men nu är det klart.

Mallen finns att hämta på norrmejerier

Randiga vantar

Jag gav mig på smygmaskvirkning. Resultatet blev ett par vantar som tyvärr är alldeles för smala för mig.

Vantar i smygmaskvirkning

Inspiration fick jag i boken "Smygmaskvirkning" av Kerstin Jönsson, men jag har inte riktigt gått efter något av de mönster som finns där utan hittat på lite själv.

Om någon är intresserad av att köpa dessa är det bara att höra av sig till mig, jag ser gärna att de värmer någon annans händer än att de ligger i en låda hos mig och bara samlar damm. De är väldigt smala, så man får ha smala händer för att de ska passa.